asphodelos

Sitter ensam i mitt rum, och det enda som bryter tystnaden i den lilla grå och svarta låda som jag bor i är surrandet från datorns fläkt. Skrivbordslampan kastar ett blekt gulaktigt ljus över den svarta tapeten men förövrigt är rummet mörklagt... skönt! För att överrösta fläkten låter jag Ludovico Einaudi's pianotoner försätta mig i ro.

Hela mitt väsen befinner sig i ett rastlöst tillstånd. Det kliar under huden, i fingertopparna och i muskler som skriker efter att något ska hända. Ett våldsamt rop efter kreativitetens utlösning men inget tillfredställer mina egna förväntningar på mig själv. Därför skriver jag istället, för att hålla fingrarna sysselsatta.. för att få utöva något slags skapande.





Nothing more to bleed, Nothing more to sow


Jag saknar tiden då jag utan vidare kunde sätta mig och skriva poesi eller rita. Mitt huvud känns för tomt för att kunna skapa något att släcka min kreativitets törst med och det enda som spelar roll numera är en sysslornas vardag och att någonstans klämma in ett socialt umgänge därimellan. Men nu jävlar ska jag ta mig tid, mitt psykiska välmående kräver det

Ventilera förtvivlan och rastlöshet

Stumma tårar gör sig bra på tangenter

Innanför huden pulserar ett skrik

Jag hör dig andas ! Ingen vet, inte jag

Puss ♥