asphodelos

Lyssnar på Nothing else matters med Apocalyptica. I bakgrunden står tv:n men på i låg volym för att lägenheten ska kännas mindre ensam. Jag är så töntig som snart är 18 år men fortfarande är mörkrädd.  

Ska köpa snoddar idag och försöka sätta i dreadsen själv. Jag är sjukligt sugen på dreads igen. Jag tog ut dem för att jag skulle kunna prova stundentmössa och nu saknar jag dem så sjukt mycket. Blir nog dock bara svarta dreads den här gången så att jag kan matcha dem med allt möjligt istället för att vara låst. 

En bild på mig med de gamla svarta dreadsen <3

Ska snart gå till bussen för att åka på praktiken på CUL. Magen kurrar så jag ska försöka hinna till hemköp innan jag börjar och unna mig själv lite yoghurt :)



Puss

Jag är trött på folk och att behöva arbeta med dem, det är så mycket lättare att ta sitt eget ansvar.. på så sätt kan man skylla på sig själv om något går fel. Jag har pluggat varenda dag de senaste två veckorna och har inget val förutom att fortsätta plugga under helgen. Ännu tröttare är jag på folk som klagar och det inkluderar mig själv för att jag klagar nu. Stressen gör mig lättretlig, gråtfärdig och rentav elak.

Någonstans hatar jag folk som är så.. som tar ut det på andra när han eller hon själv skiter i det som måste göras. Så jag vandrar kring tom och hoppas att ingen säger ett ord som får det att brista. Jag vill be om förlåtelse för alla de som måste stå ut med min irritation och mitt humör. Det svåraste är mitt kvävda behov av att utöva kreativitet. Jag behöver få rita, skriva och måla så att jag kan andas, men tiden räcker inte till för något annat än laborationsrapporter i Naturkunskap b, författarporträtt om Charles Dickens, hem och städa, diska och sova. Det gör min tomhet och irritation större.

Jag hinner inte umgås och hitta på saker med de få personer jag faktiskt orkar med för att vardagen tar upp för mycket. Sen blir jag ännu mer irriterad på mig själv för att jag är en person i ett samhälle och faktiskt ska orka med allt och inte visa mig svag och lat som folk kanske kan uppfatta mig som. Men jag är inte lat och svag, bara uttorkad, uttröttad och utkörd. Jag vill skratta bort allt och ta itu med mitt liv men kan inte känna respekt för dem som aldrig verkar kunna ta något seriöst, så som folk kanske ser mig som. Men innanför mitt pannben rör sig ett moln och ett kaos av ansvar och uppgifter och personliga krav som måste uppfyllas.. det finns inga konsekvenser som jag är kapabel att klara av.

Det finns inga ursäkter och mvg måste uppnås, i ALLT ! Ingen har ställt dessa krav på mig förutom jag och jag kan inte sluta. Mest hatar jag de personer som inte följer mitt liv och ser vad det innehåller och kallar mig ansvarslös när de ända de ser är min trötthet.

Måste gå till lektionen.

Puss

Isch, trött Bambi som bloggar när orken inte räcker till något annat. Stannade hemma idag för att sova ut och ta itu med allt satans skolarbete som trycker.. men när älskling åkte imorse kunde jag inte somna om så jag blev sittandes här istället.

Jag och mamma har snackat tatuering och kommit fram till att det vore den ultimata födelsedagspresenten/julklappen till mig så förhoppningsvis är de det som väntar i december månad. Jag kan inte komma på något annat jag skulle vilja ha lika gärna. Julen har liksom förlorat sin charm iochmed att man växer upp, så trist att det blir så. När man märker att man faktiskt inte blev så mycket lyckligare med den där presenten som man alltid velat ha eller när man känner att plånboken är så otillfredställande tunn då man vill ge alla nära och kära precis det dom vill ha.



Firade 3 månader med älskling i söndags <3 Sjukt kär just nu, jag som skulle vara singel tills jag var 18 X'D Men för 2 år sedan blev jag kär i en Johan och nu äntligen blev det vi ändå efter allt velade. Jag älskar så innerligt! Ett sinnestillstånd jag inte trodde jag skulle orka med igen, men har man något val när man kidnappas av ett så energiskt och eldigt hjärta ?  Jag är så töntig -_-"♥ Min underbara vädur ! 

 

Tittade på en geishas memoarer med fido i måndags. Min favoritfilm över allt annat ! Jag vill vara en geisha med långt svart hår och fina kimonos :'( Så vacker och graciös !


Förhoppningsvis blir det deathstars i gävle på halloween. Man ska klä ut sig men vad ska jag vara då >_<" ? Satans kul det skulle bli iaf. Puss på linda för det ♥ Längtar efter halloween nu!



Kram <3

Huvudet dunkar och behovet efter en satans stark värktablett växer sig allt starkare. Resultatet är en skadad koncentrationsförmåga som jag hade väl behövt inför pluggandet. Jag är trött, hungrig och en smula orättvist hormonell mot de i min närhet. En alltför lättväckt irritation kliar innanför tinningarna som jag helst skulle vilja få utlopp för.

Jag har spenderat dagen studerandes kring ämnen som jag annars finner väldigt intressanta men som på grund av tröttheten blivit så mycket svårare och jobbigare. För att överrösta sätter jag igång lite lugn meditativ musik. Vad vore vardagen utan sin egen stämningsmusik att färglägga händelserna med. *suckar lätt och masserar tinningarna*

Ögonlocken känns något tyngre. Inte överdrivet märkbart men så pass så att tanken av en mjuk, varm säng med ännu mjukare täcken och kuddar nästan får mig gråtfärdig. Att dra av sig vardags skitiga kläder och krypa ner i sängen snabbt så att september kylan i lägenheten bara hinner snudda vid huden. Att sedan få placera fingertopparna på det mjuka tyget och borra in ansiktet i kudden, smink eller inte! *drar lätt i dreadsen för att lätta trycket på mitt bultande huvud*

Innan jag stänger datorn för att tvätta av mig sminket och krypa ner tätt intill min älskling skulle jag vilja använda ett par rader till att be om hjälp. Inför en bildfördjupningskurs ska jag leta inspiration till sminkningar som jag sedan ska utföra och ta kort på. Jag behöver helt enkelt några tips eller lite inspiration så är det någon som har någon idé på färgkombinationer eller kanske bilder på något snyggt så kommentera gärna. Tack på förhand.

Puss

Ventilera förtvivlan och rastlöshet

Stumma tårar gör sig bra på tangenter

Innanför huden pulserar ett skrik

Jag hör dig andas ! Ingen vet, inte jag