Invasive poetry
Kärleksord
Jag är hos dig.. jag är bara osynlig... för i natt när du sover, ska jag viska kärleksord i dina öron och pussa på dina sovande ögonlock och din panna 090903
Panikångest
Och jag var så rädd, vet inte om det märktes genom de ansträngda stavelser jag tvingade fram.. för att trösta mig själv, eller bara förlänga dina minuter som blivit så viktiga för mig. Min kropp utsöndrar en känsla, en vibration.. som ekar i det tomma rummet av mitt inre som tycks blåsa bort i mina egna kvävda andetag. Som askan på mina läppar. Att hyperventilera stressen till ett hav av vrede eller sorg? Eller att sitta böjd över toalettskålen, tomatsås och bröd gör sig bra mot det vita. Och när jag inte kunde andas gjorde du det åt mig, slöt armar och hjärta runtom mig. Panikångest i ett slutet badrum och väggarna dansar. I cresendot finns bara jag och kalla väggar mot huden. Skaka. Mina läppar gråter. När förälskelse sviker söker man sig till sin vän. Om jag inte kan existera för mig.. existerar jag för nån annan. Får jag existera för dig? Förlåt om jag inte orkar, förlåt för att väggarna äter på mitt skinn, förlåt för ångesten som sliter mitt hår, förlåt för att du såg, förlåt för det som blev, förlåt för att jag ber om förlåtelse. 090610
Estetiskt beroende
Jag finner en tröst i att få uttrycka mig på något sätt. Det hör till en estetiskt verksam människa att vilja skapa.. och i mitt fall att formulera om tankar till ord vilket har visat sig vara en svår konst att hantera. Speciellt när jag vill erkänna mig lite känslomässigt ostabil och obalanserad. Till och med nu vältrar jag mig i snygga ord fastän min mening egentligen är ganska enkel. 081227
Inlåst
Omsluten i fyra kalla väggar och varmt fuktig klaustrofobi. Som kondens kryper svettdroppen i tystnad ner för nyponkysst kind. Utmattad rastlöshet lämnar avstamp mot bröstkorgen och trycket känns högt och hett, oroligt och nervös, jäktat och jagat. Okoncentrerat , fladdrigt, otåligt, ivrigt, villigt men fastklämt och fångat. Innanför fyra kalla väggar som lyssnar till de kvävda andetagens crescendo. 091020
Jag är hos dig.. jag är bara osynlig... för i natt när du sover, ska jag viska kärleksord i dina öron och pussa på dina sovande ögonlock och din panna 090903
Panikångest
Och jag var så rädd, vet inte om det märktes genom de ansträngda stavelser jag tvingade fram.. för att trösta mig själv, eller bara förlänga dina minuter som blivit så viktiga för mig. Min kropp utsöndrar en känsla, en vibration.. som ekar i det tomma rummet av mitt inre som tycks blåsa bort i mina egna kvävda andetag. Som askan på mina läppar. Att hyperventilera stressen till ett hav av vrede eller sorg? Eller att sitta böjd över toalettskålen, tomatsås och bröd gör sig bra mot det vita. Och när jag inte kunde andas gjorde du det åt mig, slöt armar och hjärta runtom mig. Panikångest i ett slutet badrum och väggarna dansar. I cresendot finns bara jag och kalla väggar mot huden. Skaka. Mina läppar gråter. När förälskelse sviker söker man sig till sin vän. Om jag inte kan existera för mig.. existerar jag för nån annan. Får jag existera för dig? Förlåt om jag inte orkar, förlåt för att väggarna äter på mitt skinn, förlåt för ångesten som sliter mitt hår, förlåt för att du såg, förlåt för det som blev, förlåt för att jag ber om förlåtelse. 090610
Estetiskt beroende
Jag finner en tröst i att få uttrycka mig på något sätt. Det hör till en estetiskt verksam människa att vilja skapa.. och i mitt fall att formulera om tankar till ord vilket har visat sig vara en svår konst att hantera. Speciellt när jag vill erkänna mig lite känslomässigt ostabil och obalanserad. Till och med nu vältrar jag mig i snygga ord fastän min mening egentligen är ganska enkel. 081227
Inlåst
Omsluten i fyra kalla väggar och varmt fuktig klaustrofobi. Som kondens kryper svettdroppen i tystnad ner för nyponkysst kind. Utmattad rastlöshet lämnar avstamp mot bröstkorgen och trycket känns högt och hett, oroligt och nervös, jäktat och jagat. Okoncentrerat , fladdrigt, otåligt, ivrigt, villigt men fastklämt och fångat. Innanför fyra kalla väggar som lyssnar till de kvävda andetagens crescendo. 091020
Kommentarer
Trackback
